Dagen:Nu talas i tungor inom alla samfund

av Thomas Österberg
Nu talas i tungor inom alla samfund

Tungotalet attraherar och förbryllar. Numera praktiseras bönespråket i hela bredden av frikyrkor och i delar av Svenska kyrkan. Det finns i tre av fyra församlingar, visar en enkätundersökning som Dagen har gjort. Men det offentliga tungomålstalandet i gudstjänsterna verkar ha minskat. Tydligast är detta inom pingströrelsen.
av Thomas Österberg


Andedopet och tungomålstalandet med obegripliga ord som riktas till Gud spred sig snabbt inom den framväxande pingströrelsen i början av 1900-talet. Drygt 100 år senare, 2014, är det inte ovanligt med tungotal också i andra kyrkor och samfund i Sverige. Språket beskrivs i Nya testamentet som en av den helige Andes gåvor med uppgiften att ge kraft och inre uppbyggelse till den som talar.

Dagens enkät har besvarats av drygt 400 präster och pastorer i frikyrkan och Svenska kyrkan.

78 procent av de kristna ledarna uppger att medlemmarna i deras församling talar i tungor, ”vanligtvis” eller ”ibland”. Här är det frågan om tungotal enskilt eller i mindre sammanhang. Inom frikyrkligheten och EFS (som är en del av Svenska kyrkan) ligger andelen på mellan 70 och 100 procent av församlingarna (se tabell här intill). Noterbart är att det i Equmeniakyrkan talas i tungor i sju av tio församlingar, i EFS i nästan åtta av tio och i Svenska Alliansmissionen i nästan nio av tio församlingar, enligt enkäten.

Avviker gör Svenska kyrkan (utom EFS) med en siffra på 22 procent. Här förekommer tungotal alltså i två av tio församlingar.

Sällan man hör tungotal i gudstjänsten

Att tungotalet och den helige Andes övriga gåvor numera har spridit sig också vid sidan av pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan, som var tidigt ute, bekräftas i samtal med präster och pastorer som svarat på enkäten.

– Det är ingen som direkt höjer på ögon­brynen längre inom Frälsningsarmén om någon talar i tungor enskilt eller i en mindre samling. De senaste 20 åren har det blivit allt vanligare. Där­emot är det väldigt sällan man hör tungotal i en gudstjänst, säger Sven-Inge Karlsson, officer och kårledare i Lidköping.



Han tror att utvecklingen hänger ihop med att kyrkorna har blivit mer ekumeniska. När man möts mera så utbyter församlingarna också idéer och lär av varandra, menar han.

Johanna Lantz, pastor och föreståndare i Equmeniakyrkan i Oskarshamn, berättar att hon blir uppmuntrad av att höra människor be med tungotal, och att man i hennes församling a­nordnar gåvoupptäckarkurser varje termin, där tungotalet är en del av detta.

– För mig personligen är det en hjälp när jag ber. Jag behöver inte forma bönen med mina egna ord. Det övernaturliga borde vara en naturlig del av våra liv och församlingar, men tyvärr är det inte alltid så, säger hon.

Anders-Petter Sjödin är präst i Partille församling inom EFS/Svenska kyrkan, och tidigare resande inom OAS-rörelsen, en förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Han konstaterar att tungotalet har blivit allt vanligare i hans sammanhang sedan 1970-talet och den karismatiska väckelsen. Genom Vineyardrörelsen och tilltagande ekumenik ökade det än mer under 1980- och 90-talen.

– Tidigare var det extraordinärt när någon fick tungotalet. Men med tiden har det karismatiska blivit mer integrerat i alla kristnas liv. Mycket som bara skedde i vissa kretsar som att be för sjuka, profetera eller tala i tungor är mer allmän egendom nu.

I Anders-Petter Sjödins öron låter det som en ”för låg siffra” att bara två av tio präster i Svenska kyrkan skulle tala i tungor. Specifikt inom EFS talar samtidigt 89 procent av prästerna i tungor, enligt Dagens enkät.

Tungotalet har både ökat och minskat

I kristenheten sammantaget är tungomåls­talandet inte lika vanligt förekommande i gudstjänsterna jämfört med när medlemmarna talar ”enskilt eller i mindre sammanhang”. 55 procent av de kristna ledarna säger att bönespråket praktiseras i gudstjänstsammanhang, ofta eller ibland.

När det gäller förändring över tid uppger 37 procent av de svarande i enkäten att tungomåls­talandet har minskat i deras församlingar. Tio procent säger samtidigt att användandet i stället har ökat. Det samfund som sticker ut allra mest här är pingströrelsen, där 68 procent av de svarande uppger en minskning. I Evangeliska Frikyrkan (EFK) upplever 39 procent en minskning, medan 16 procent samtidigt uppger en ökning.

Uttryckssätten i gudstjänsten har förändrats

Både Urban Klintenberg, pingstpastor i Borås, och Hans Jansson, EFK-pastor i Huskvarna, menar att uttryckssätten i gudstjänsten har förändrats, men ifrågasätter om själva användandet av bönespråket har minskat i gudstjänsterna i deras sammanhang. De menar att det här kan finnas en oklarhet i hur Dagen har formulerat frågan.

– Det är inte alls lika vanligt längre att någon talar i tungor högt i gudstjänsten och att det sedan kommer en uttydning. Men när det gäller tungotalet bland människorna i bänkarna, i den personliga bönen, så tror jag nog att det är ganska oförändrat, Många upplever kraft och hjälp i sitt böneliv på det här s­ättet, säger Urban Klintenberg.

Hans Jansson fyller i:

– Också när det gäller det profetiska är det inte längre lika vanligt att någon ställer sig upp och säger ”Så säger Herren”. Men det innebär inte per automatik mindre profeterande, utan att man i stället säger ”jag upplever det så här”. Detta ger möjlighet till prövning och att människor också vågar använda gåvan.

– Offentligt tungotal har kanske förekommit slarvigt ibland, utan tolkning. Men att man ber halvhögt eller sjunger i tungor har jag inget problem med, säger Hans Jansson, som har positiva erfarenheter av undervisning kring tungotalet i exempelvis Alpha-grupper.

Positiva effekter

Nils G. Holm är professor emeritus i religionsvetenskap vid Åbo akademi. Han disputerade på tungotalet 1976 i Uppsala med ett källmaterial på 300 inspelade gudstjänster och bönesamlingar där tungotal förekom. Detta inom den svensk­talande pingströrelsen i Finland.

Han uppger att han var en av de första som i forskningen kunde visa på de positiva effekterna av tungotalet: avspänning, meditation och fördjupning av det andliga livet, att reda ut tankarna för sig själv. För det mesta något väldigt positivt för individen.

– Min uppfattning är att tungotalet har minskat avsevärt i offentliga sammanhang mot hur det var på 1950-60-talen. När pingströrelsen har blivit mer samhällsorienterad och allmänt förkyrkligad har det karismatiska elementet tonats ner. Där­emot kan man tala i tungor när man har privat bön, säger han.

Bönebruset, det mummel som blev när många personer talade i tungor på en gång och bad, märks det inte så mycket av i dag.

Uppmuntra undervisning

Nils G. Holm konstaterar att det finns fall där det blivit tvångsmässighet kring tungo­talet, där personen försökt uppamma för mycket, och då blir det inte så bra. På ett internationellt plan omfattar den karismatiska väckelsen i dag annars omkring en halv miljard människor, uppger han, och ser en spridning också ekumeniskt.

Urban Klintenberg, pingstpastor i Borås, menar att svensk kristenhet skulle behöva uppmuntra undervisning där tungotalet lyfts fram, och jobba med att skapa miljöer så att fler får tag i, och våg­ar använda, gåvan. I förlängningen är det en fråga om församlingstillväxt, menar han.

Undervisning på enkelt sätt

Katolska kyrkan har inte ingått i Dagens enkätundersökning. Men också här förekommer tungotal och Andens gåvor på flera håll, uppger Pancho Chin A Loi, ordförande i Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige. Han känner till karismatiska grupper såväl i Skåne som i Norrland. Han är själv diakon och predikant i katolska församlingen i Jakobsberg utanför Stockholm.

– När vi samlas i församlingen är det tungotal, sång i Anden och andra Andens gåvor. Vi anordnar ”liv-i-anden-seminarier” där vi undervisar på ett enkelt sätt och ber för folk att de ska få bli ande­döpta och få tungotalet, säger han.

Fakta:

Olika typer av tungotal

Ett personligt bönespråk till Gud, kallat ”glossolali”, där personen uttrycker ord som är obegripliga för såväl användaren som åhöraren.

Ett offentligt tungomålstalande som är obegripligt, men som får en uttolkning till svenska med ett budskap från Gud.

Tungotalet visar sig vara ett existerande och förståeligt språk som personen i fråga inte kan annars. Denna form av tungotal benämns ”xenolali”.


http://www.dagen.se/dokument/nu-talas-i-tungor-inom-alla-samfund-1.276962

Av vilken källa kommer ditt tungomålstalande?
Är det av Guds Heliga Ande?
Är det människans egen svammel?
Är det av falsk lära och dess falska ande?

Av egen erfarenhet kan jag säga,
att jag har hört hur människan upprepar
tiki tiki tiki eller kala kala eller
aba saba daba.

Jag är säker på att all tungomålstalande är ju inte
av Gud.  Mormoner talar tungor, Buddhas munkar talar
tungor, häxdoktorer/doktorinnor eller medicinmen och
kvinnor lika så, när de  faller i trans.

Hur är det med ditt tungomålstalande?
Är det ett språk, som har riktiga
meningsbyggnader med ord, eller
är det bara tikitiki?

Här finns det fakta om tungomålstalande,
i fall någon inte vet vad det är:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tungom%C3%A5lstalande