William Nielsen: Befrielsen från tunga droger till fullständig upprättelse i Jesus Kristus.

kirjoittaja jarrut Ti Syys 22, 2015 2:09 pm

William Nielsen: Befrielsen från tunga droger till fullständig upprättelse i Jesus Kristus.

Jag skulle gärna vilja berätta lite om hur Jesus har förändrat mitt liv väldigt fort och dramatiskt den sista tiden, och jag kan redan nu tala om att det som hänt mig är svårt att med mänsklig hjärna eller förstånd att förstå. En djupgående förändring eller förvandling i mitt liv har helt vänt upp och ner på alla sunda begrepp om vad min kristendom eller religion har stått för innan.

Jag har levt med en normal tro på gud och vad han står för under en längre tid. Den bibelkunskap jag hade var den som vanliga människor i allmänhet hade i samfunden eller kyrkan. Det var en tro som satt mest i huvudet i form av bibelcitat som jag försökte hjärntvätta mig med eller metodiskt försökte att memorera för att överbevisa mig själv att bibeln var sann. Detta gjorde att jag ständigt brottades med saker i mitt liv, som att jag inte var fri från rökningen eller att jag ständigt föll tillbaka i ett missbruk. Varför var jag inte glad och fri?

Det står ju i guds ord att Jesus tog all synd och sjukdom på sig när han hängde och dog på ett kors för min skull? Jag blev med tiden bara mer och mer frustrerad över att det inte fungerade som det stod i bibeln. Tvivlen och besvikelsen över alla misslyckanden i mitt så kallade kristna liv höll sakta på att ta bort den lilla tro och övertygelse jag hade.

Behandlingshemmen avlöste varann tills fängelsestraffen tog över och jag i bitterhet bestämde mig för att inte längre kallas kristen. Jag kom ut från ännu ett behandlingshem och fortsatte mitt destruktiva liv på gatan under två år till. Sedan fick jag en blackout och blev akut omhändertagen för att överhuvudtaget överleva några månader till.

När jag efter att ha fått dropp under några dagar och kom ut från sjukhuset så började jag att sova ute bland uteliggarna. Det fanns ett parkeringshus inte långt från centralstationen i Jönköping där jag bosatte mig under en kortare tid.

Jag frös och var mentalt psykisk sjuk men fortsatte ändå att missbruka amfetamin och sprit bara för att få lite smärtlindring i tillvaron. Av min kristna tro fanns nu ingenting kvar, bara ett besviket hjärta och en bitterhet som plågade mig var natt på ett cementgolv i ett parkeringshus i Jönköping.

På dagarna bommade jag pengar eller stal för att finansiera mitt missbruk. Allt var så totalt meningslöst och mörkt att jag inte såg någon utväg bort och ut ur denna sjuka destruktiva självutplåning. Min tanke var att min kropp och psyke skulle brännas ut och dö av den misshandel jag utsatte den för, högst tio månader till, sedan skulle ångesten och plågan vara över.

Jag mins det så väl den natten då Gud talade till mig. Jag frös och skakade på det hårda cementgolvet. En stund låg jag på mage, andra stunden vred jag mig och låg på sidan. Bilarna körde högljut förbi mig längre in i parkeringshuset, en del tutade irriterat på mig andra vinkade.

Jag höll precis på att somna då jag för första gången hörde Gud tala "är det inte dags nu att vända om och komma hem". Förvånad reste jag mig upp och såg mig omkring, det var knäpptyst och inte en enda bil var närvarande. Jag gick ut och emot stationen för att få tag i en cigarett av någon för att lugna ner mig. Tankarna snurrade runt men efter ett tag så glömde jag det hela och fortsatte som förut.

Några nätter senare när jag låg där fortsatte rösten att tala till mig "är det inte dags att komma hem nu". Nu började jag att tänka på om det kanske var Gud som talade till mig eller om jag kanske blivit sinnes sjuk. Talade verkligen Gud till en narkoman och fyllehund i ett parkeringshus klockan tre på natten? Eller var det min hjärna som spökade på grund av mitt tunga missbruk och var på väg att bryta samman.

Jag blev rädd och beslöt mig för att i alla fall ta kontakt med någon nästa dag som kunde hjälpa mig till att få kraft och mod att söka hjälp. Även om jag motvilligt funderade på att söka hjälp så kändes det konstigt nog bra. När jag bollat denna tanke och funderade fram och tillbaka i mer eller mindre förvirrat tillstånd, var det som om någon i mitt hjärta gav mig hopp och styrka att verkligen göra det jag tänkt.

Dagen efter på morgonen kom jag att samtala med en kvinna som envisades med att jag borde åka till henja hemmet i Gislaved och vila upp. Jag hade träffat henne flera gånger innan och visste att hon var en troende kristen.

Jag tyckte det lät fånigt då hon sa att det inte var något kristet hem men lyssnade ändå med tveksamhet. Hon sa att om jag verkligen menade allvar med att jag ville leva utan droger och få ett drägligt liv så skulle hon hjälpa mig med busspengar till Gislaved och henja hemmet. När hon sa detta upplevde jag ännu en gång samma varma trygga röst jag hört den natten på parkeringshuset, hur Gud styrkte mig och sa "du skall åka dit".

Men jag lyssnade inte utan bedövade mig med droger ännu mer under någon månad. Tiden rann i väg och jag söp och drogade ner mig så till den milda grad att till och med mina polare ringde till min före detta och talade om att det nu gått för långt i mitt missbruk och att jag troligtvis var på väg att ta livet av mig. Hon sökte upp mig en söndag förmiddag utanför willys, jag mins att det regnade och att jag frös väldigt mycket.

Där stod hon och såg på mig med tårar i ögonen. Vi sade inte mycket till varandra, det verkade som om hon förstod att jag inte hade lång tid kvar. När hon sedan gråtande berättade att jag dog i mitt missbruk i en dröm hon haft natten innan, kom tårarna i mina ögon.

Vi stod och såg på varandra en lång stund när rösten som jag första gången hörde på parkeringshuset åter igen talade i mitt hjärta och sa ”William du har inte lång tid kvar i ditt missbruk åk till henja hemmet”.

Då bröt jag för första gången riktigt samman, Gud hjälp mig jag klarar inte det här längre, jag lade armarna försiktigt omkring henne samtidigt som jag viskade trött i hennes öron – Mona! Jag måste bort från Jönköping och till Gislaved och henja hemmet!

Sedan gick allt väldigt fort. Dagarna efteråt så var jag inlagd på avgiftning fast besluten att göra det som jag upplevt i mitt inre. Jag kan inte sticka under stolen med att det var en kamp in i det sista innan jag satt på bussen till Gislaved.

Precis innan bussen skulle komma dök en langare upp som jag var skyldig ca tre tusen kronor. Han körde först förbi mig och Mona där vi stod vid hållplatsen, gjorde sedan en usväng och kom in körande framför oss.

Gode gud tänkte jag, nu är det kört och finito för mig. Jag kan inte gå in på allt som hände där vid busshållplatsen, men en sak är säker och det är att den som kallat mig till henja hemmet var också med mig när jag talade med langaren. (han har fått sina pengar).

När jag till slut satt i bussen knaprande på en godis påse jag fått av Mona kom åter Guds röst, stilla som en vårflod porlade det fram en glädje och ett hopp i mitt inre som sa ”jag är med dig alla dagar intill tidens ände....var inte rädd”. Jag bara log. På något vis så kändes det som om jag var på väg hem.

Första natten när jag låg ner bäddad under ett varmt täcke mätt och belåten, så tänkte jag på hur polarna nu hade det i parkeringshuset. På något sätt så fick jag lite dåligt samvete för att jag nu hade det varmt och skönt med en mätt mage menas de fick ligga ute och frysa, kanske hungriga.

Men jag kände också en tacksamhet gentemot Mona som hjälp mig mycket, naturligtvis också en tacksamhet gentemot Gud som jag är helt övertygad om var den som talade till mig och ledde människor i min väg så att jag kom bort från Jönköping.

Jag mins inte riktigt vilken natt det var, men jag hade knäppt mina händer och talat med Gud om mitt missbruk när det gällde amfetaminet och spriten. Jag såg kampen och striden som jag visste skulle komma när det gällde suget efter drogerna framöver. Jag bad att Gud skulle ge mig kraft att stå emot begäret så att jag inte föll tillbaka när den dagen kom. Mjukt och försiktigt kom en stillhet över mig men också i mitt inre, en frid, det kändes som en läkande vind ett friskt vatten som porlade och bubblade inom mig.

”Du är fri från allt ditt begär. Var inte rädd jag är med dig.” Jag kände hur hela min varelse genomsköljdes av glädje och frid från tårna upp till huvudet. Min mänskliga varelse upplevde den stunden bokstavligt hur allt begär till drogerna spriten och cigaretterna bara försvann och lämnade min själ och kropp. Länge låg jag den natten och tackade Gud.

Jag vet att det för någon kan verka helt sjukt att något sådant kan hända en människa, men jag är ett bevis på att det kan hända och att det har hänt. Om du inte tror på Gud så måste du ju ändå tro på att jag är fri från mitt missbruk, för det är jag ju. På några veckor hade Gud gett mig min tro tillbaka samtidigt som han löst mig från det som förslavat och brutit ner mig under fyrtio år. Är inte det helt fantastiskt!

Nu började allt att falla på plats i mitt liv. Jag började att läsa bibeln med en hunger som jag inte känt innan, samtidigt som bönen i mitt liv ökade för var dag. Det blev helt plötsligt befriande och roligt att bedja.

Det var också nu som den helige ande började att undervisa mig, om nåden, lydnaden och att han faktiskt är vår styrka och kraft sänd i från Jesus Kristus till att vara vår vän i alla livets förhållanden. Jag trodde först att jag skulle behöva leva drogfritt i många år innan Jesus skulle vilja använda mig.

Men gud har inga karensdagar i sitt rike. Om Gud genom sin nåd har befriat mig genom att tala till mig och leda mig bort ifrån det mörker jag levde under. Samtidigt som han totalt befriar mig från all form av missbruk. Så hjälper han mig nu var dag som min hjälpare och vän så länge jag lyssnar och lyder vad han säger.

Det har han personligen gång på gång sagt till mig. Johannes.14:15-18. ”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande.

Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er”.

Ja, det är verkligen sant! Han sökte upp mig när jag var som mest sjuk, dålig och frusen i min själ. Han styrkte mina ben så att jag orkade att ta mig bort från det som höll på att ta mitt liv. Han flyttade in i mitt hjärta och styrkte mig på alla områden, jag var svag och han helade mig, han löste mig från allt (demoner) som band och höll mig fången.

Kan du förstå varför jag är tacksam och glad över vad han har gjort i mitt liv? Jag har funnit livet själv eller rättare sagt - han sökte sökt upp mig och gav mig nåd att vara lycklig i honom. Det ingen annan kunde göra det gjorde bibelns Gud i en tid i det här landet där sådant bara inte får eller kan ske.

Man försöker att sortera bort honom och likställa honom med Kalle anka eller jultomten - där ingen tror eller tar honom på allvar. Fantastiskt! Jesus Kristus lever ändå! Han är verklig och lever i högsta grad för dem som är i behov av att bli hjälpt av honom och vill erkänna honom för den han är.

Hur underbart är det inte att läsa Jes 53!

Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät.

När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och
förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad
att vi räknade honom för intet.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,
medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra
missgärningars skull.

Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår
skuld lade HERREN på honom.

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför
dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom blev han borttagen.

Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land,
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död,
ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.

Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge,
och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom.

Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se* och bli tillfreds.
Genom sin kunskap* förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga
, och deras skulder är det han som bär.

Därför skall jag ge honom de många* som hans del, och de starka skall han
få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare,
han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

Tack Jesus Kristus!

http://www.ingahopplosa.com/bibelundervisning/william-nielsen-befrielsen-fr%C3%A5n-tunga-droger-till-fullst%C3%A4ndig-uppr%C3%A4ttelse-i-jesus-

Ma	Ti	Ke	To	Pe	La	Su
1	2	3	4	5	6	7
8	9	10	11	12	13	14
15	16	17	18	19	20	21
22	23	24	25	26	27	28
29	30