Tro – på gott och ont

Tro – på gott och ont

| |



Sekt, kult, religion, trossamfund... skillnaden mellan dessa begrepp är minst sagt vag. Orden har mer eller mindre svordomskaraktär i vårt sekulariserade samhälle. Men det är egentligen oväsentligt att hitta klara definitioner på de enskilda orden. Att gå in på olika läror och deras innehåll och hitta feltolkningar och brister är också, i det här fallet, onödigt. Det som däremot har betydelse är vilket grepp tron har om människan. Det som avgör är om en religion har destruktiva drag och inverkar negativt på människans välbefinnande. Det är då orden verkligen blir svordomar.

- Det är en myt att folk frivilligt skulle söka sig till en destruktiv sekt. Däremot är man i starkt behov av trygghet och är extra mottaglig då värvningen äger rum. För det är alltid fråga om att aktivt värvningsarbete från sektens sida, säger Aki Härkönen, som är ordförande för Uskontojen Uhrien tuki ry.

(Religionernas offer) och före detta religionsoffer. Det behöver inte ens nödvändigtvis handla om religiösa rörelser. Politiska, kommersiella, ideella rörelser kan ha liknande inverkan på människans mentala hälsa. - Min historia är ett typiskt exempel på en ung människa i kris, som träffar på sektvärvare i ett mycket sårbart sinnestillstånd. Sekterna drar fördelar av människans svagheter och får en att tro att en total balans kan uppnås enbart via sekten.

Aki var lite på tjugo och gick igenom en jobbig period i sitt liv. Hans mamma hade precis gått bort, pappan var redan död sedan länge, osäkerhet gällande studieinriktning och framtiden gav honom ångest och livet kändes för tungt för att gå igenom ensam. Det var Jehovas vittnen som fick upp hans ögon för ett bättre liv. Rörelsen verkade spännande och nydanande.

Aki fick inspirerande impulser och var öppen för förändring. Han gick med i sektarbete och började värva nya medlemmar. Han hade funnit den enda rätta sanningen och kände full kontroll över sitt liv. I själva verket begränsade sekten allt mer Akis identitet. - Hjärntvätt är en färggrann term som folk tycker om att använda. Jag talar oftast om sinneskontroll. Sekten har helt enkelt ett osynligt grepp om sina medlemmar, en otrolig makt som tar kål på individens självbevarelsedrift, konstaterar Aki.

TAKT är förkortningen på Tunteet (känslor), Ajatukset (tankar), Käyttäytyminen (beteende) och Tieto (kunskap) och sammanfattar sekternas manipuleringsområden kort och koncist. Då dessa fyra områden begränsas och kontrolleras blir resultatet sinneskontroll. - Så länge man går symtomfri finns det ingen orsak att verkligen förstå vilket mentalt fängelse man lever i.

Sekten skapar en psykologisk zon, i vilken man får röra sig , men först då en viss gräns i manipuleringen är uppnådd har medlemmen en möjlighet att bli medveten om sektens trångsynthet och rigiditet. Det tog några år innan Aki började reflektera över vad sektlivet egentligen innebar för honom. Så småningom började han ifrågasätta sektens värderingar och märkte att det hela inte var så märkvärdigt i alla fall.

Han insåg att han fick mindre ut av sekten än vad han var tvungen att avstå från. - Jag skaffade mig s.k. dålig kunskap genom att pratade med före detta medlemmar och minskade drastiskt på sektarbetet. Så småningom blev det allmänt känt bland Jehovas vittnen att jag tvekade i och med att mina månatliga arbetsrapporter till sektledarna uteblev. Ingen hotade mig personligen, men visst försökte dom skrämma mig och sade att mitt liv skulle fasansfullt ifall jag lämnade sekten, ler Aki blekt.

När Aki formellt skrev ut sig ur sekten var beslutet fullbordat. Men sedan började den verkliga avvänjningsprocessen. - Det är inte så där bara att skaka av sig det negativa tankesättet. Man är beroende! Det kan jämföras med alkoholister som försöker leva utan spriten. Det tar lång tid att helt och hållet anpassa sig till en sundare tankevärld. Dessutom innebar det att han förlorade en massa vänner. Om man väljer att skriva ut sig måste man ta totalt avstånd från hela sektens sociala nätverk. Aki får inte ens hälsa på sina gamla vänner och bekanta.

- Visst kan jag ibland sakna människorna från Jehovas vittnen, men själva sekten lever jag mer än väl utan. Allt det positiva en sekt innebär kan man hitta var som helst annanstans. Man behöver faktiskt inte begränsa sitt liv för att uppnå balans och trygghet. Aki slickar fortfarande sina sår och gör sitt yttersta för att hjälpa andra människor som råkat ut för liknande saker. Han ser sina sektår som en berikande livserfarenhet och är inte bitter över det förflutna. - Det är onödigt att vara arg på sekter och deras medlemmar, för dom är lika mycket offer som man själv någon gång har varit.

© Eva Nummelin, 2002.
http://www.uskontojenuhrientuki.fi/svenska-artikel/88-tro-gott-ont