När pappa misshandlar mamma - Barns berättelser om våld i hemmet

När pappa misshandlar mamma - Barns  berättelser  om  våld  i  hemmet
Carina Hällberg


Sammanfattning
Denna studie handlar om barn som bevittnat upprepat våld i sin familj. Syftet är att undersöka hur barn i olika åldrar upplever sin egen situation. Detta är en kvalitativ studie med intervjuer. I empirin har jag funnit mönster och centrala teman som knutits till teorier och tidigare forskning. Det är tio barn som har intervjuats. Varje barn har intervjuats vid två tillfällen, ett av barnen intervjuades tre gånger.

Barnen  är mellan 7-17 år  gamla. Det  alla barn har  gemensamt är  att deras mamma har blivit misshandlad av fadern/eller mannen i familjen vid upprepade tillfällen. Av  materialet  framgår  att  barnen  förstår  och  hanterar  situationen  när  deras  mamma misshandlas på olika sätt. Tre olika förhållningssätt kan urskiljas, som sammantaget kan beskrivas som barns överlevnadsstrategier i en skräckfylld verklighet.  Det första förhållningssättet, som representeras av barnen i åldrarna 8-10 år, kallar jag våldet som det ”normala”.  

Misshandeln  av  modern  uppfattas  som  en  obehaglig,  men delvis accepterad händelse. Barnen i denna grupp är mycket följsamma och anpassar sig i hög grad till de rådande villkoren. Det finns en opposition gentemot våldet, men den är försiktig. I stort är de lojala med föräldrarna. Det andra förhållningssättet finner jag bland barnen som är 7-13 år gamla. Det mönster som  kan  iakttas  karaktäriseras  av  en  medvetenhet  och ett  avståndstagande  från  våldet, men  samtidigt  av förklaringar  och  ursäkter till  faderns  våldsamhet.  Man  kan  iaktta  en växling mellan anpassning och opposition till fadern och de rådande villkoren.  

Det tredje förhållningssättet återfinner jag i materialet som härrör från de äldsta barnen (16 -17 år). Våldet upplevs som något definitivt onormalt. Ungdomarna tar avstånd från våldet och ser också fadern som ansvarig för sina handlingar. Hos ungdomarna finns en öppen  och  entydig  opposition  gentemot  fadern och  de  rådande  villkoren.  Däremot  anpassar de sig till moderns och syskonens behov och tar stort ansvar för dem.
De olika förhållningssätten kan ses som att barn kan genomgå en sorts medvetandehöjande  process.  Ju  äldre  barnet  blir  desto  medvetnare  tycks det  bli  om  våldet  i  hemmet.

För  de  äldsta  barnen  i  studien  är  våldet  medvetandegjort,  det  vill  säga  de  uppfattar  faderns våldshandlingar som misshandel och att handlingarna är hans eget ansvar. Förklaringar till barnets förändrade upplevelse av våldet kan knytas dels till barnets beroenderelation till föräldrarna, dels till hur föräldrar och andra för barnet viktiga vuxna definierar våldet.

Vidare visar resultaten ett samband mellan våld mot kvinnan och våld mot barnen. Sju av de tio barnen har själva blivit misshandlade, av fäderna eller av båda föräldrarna. Det framkommer också att även om föräldrarna separerar kan våldet mot modern fortsätta. I skolan  har  dessa  barn  allvarliga  kamratproblem.  Flera  har  blivit  mobbade,  en  av  dem mobbar  andra.  Samtliga  har  också  erfarenheter  av  upprepade  svek  från  vuxenvärlden.

De vuxna blundar och upptäcker inte hur de har det. Det gäller både vuxna i det privata och professionella nätverket. Om de själva berättar om sin situation är det inte säkert att de blir trodda eller tagna på allvar.
Sökord: barn, våld, strategier, kvinnomisshandel

Hela skrivelsen finns här:
https://fou-sodertorn.se/wp-content/uploads/2016/08/Rapport-nr-33.pdf